Mars och vårdagjämning

Jag tycker så mycket om den här tiden på året. Näst hösten är detta min bästa tid. Allt ligger liksom framför oss och naturen börjar vakna. Ur gammalt gräs och skräp kommer blåsippor och på helt kala grenas tittar videkissarna ut. 😊

Själv har jag lust att städa och rensa bland gammalt bråte och det är som att en ny tid är på gång. Det är det faktiskt helt klart också. Vet du – mitt manus - som du säkert hört om, är inlämnat! Jag vågade 😊 Det var så läskigt att händerna var helt kalla och skakade! Men jag gjorde det och jag är så stolt över att jag var så modig.

Men - det är också tomt. Det är mer tomt än jag trodde att det skulle vara. Jag som har så mycket omkring mig, roliga event som ska planeras och mitt samhällsengagemang som kräver både tid och energi. Men – det blev liksom stopp i maskineriet.

Jag har haft så svårt att uppamma energi till allt som jag vet att jag egentligen vill och dessutom behöver göra. Som att så och rensa i trädgården. Göra ett större hängd till hönorna och – knappt att jag vågar säga det – börja på det nya manuset …

Känner du igen? Den där känslan när du genomfört något som tagit enorm med kraft och energi och så är det klart. Du behöver inte sätta schema för allt du ska göra för att det ska få plats och bli klart. Du har plötsligt tid!

Så, jag har städat växthuset, planterat minipåskliljor i amplar och kastrullen som står på mjölkpallen framför grinden, sått paprika och tomat och sovit. Som jag har sovit! Jag fattade inte att jag var så trött!

Kanske känner du igen det också? Att du inte vet att du är trött förrän du har möjlighet att känna efter. Det är inte hälsosamt om det pågår länge. Det är vi fler som vet. Men just nu sover jag, går och lägger mig halv nio eller så. Katterna väcker mig på morgonen, ibland redan klockan sex. 😊

Hur brukar du göra när du har haft en period av stort engagemang och kraftuttömning? Hur vilar du? Det är värt att fundera över och hitta sätt att vila så att lusten för liv och nya erfarenheter kan komma fram.

Nu – alldeles snart – ska jag intervjua min syster. Hon vet något mer än jag om hur det är att vara storasyster på sena 1950-talet och framåt. Kanske kan det bli en början på nästa manus. Det berättar jag mer om nästa gång.

Ha det nu riktigt härligt och fint i den spirande våren så hörs vi snart igen.

Med värme / Eva