Varmt välkommen till min blogg!
Här delar jag med mig av mina tankar, infall och tips för glädje, livslust, skapande och läkning. Ta det som passar dig och hör av dig om du vill prata om något som väcks i dig.
Just nu sitter jag uppkrupen i soffhörnet i min lilla ateljé, unghunden Arran ligger vid min sida och Räser, en av katterna, ligger på några filtar vid symaskinen. Det är grått novemberväder ute och jag har just satt en brasa i kaminen. Jag tänker, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att det här är ett paradis. Att jag har ynnesten att få leva här – leva min dröm!
Katten Räser sträcker ut sig.
Vägen hit har varit allt annat än rak och var det hela började vet jag inte. Gör man någonsin det?
Jag har arbetat med människor större delen av mitt yrkesverksamma liv, utbildat och förkovrat mig. Vid sidan av, som man säger eftersom lönearbete är det som räknas i det liv vi lever tillsammans, ägnade jag mig åt helt andra områden – dans, konst, naturupplevelser och träning. Med utbildning och utveckling också inom flera av de delarna, började jag så småningom förstå att de hänger ihop - såklart.
Såklart säger jag för visst är det så att många av oss vet, inom oss utan utbildning eller forskning, att vi mår bra av att vara i naturen, att fågelsång för oss glada, att dansa gör kroppen lycklig och att bilder många gånger kan säga mer än ord.
Vid sidan av (!) levde jag mitt tredje liv, lika såklart som de andra. Jag blev kär, gifte mig, fick barn och skilde mig. Jag blev kär igen, gifte mig och skilde mig igen. Så långt in i livet hade vägen till drömmen svängt många gånger. Jag stod med bruten familj för andra gången, bodde i en rivningslägenhet med trasiga englasfönster och var mitt i en stormigt förhållande som jag visste aldrig skulle hålla. Dessutom slet jag i en jätteorganisation i förändring, för mina värderingar, för de jag arbetade med. För att de skulle få värdigt bemötande och alla tillgängliga möjligheter att helas.
Då - just då - kom paradiset till mig. En 2 500 kvm stor tomt med en liten stuga, vedeldad bastu och snickarbod. Paradiset - som öppnade sin famn för mig, som öppnade mina ögon för mina drömmar. Som visade att det finns andra sätt att leva än att streta på i en omöjlig organisation där varje dag kändes som ett brott mot allt jag lärt inom människovården.
Då, för sjutton år sedan, fick jag möjligheten att finna ro, så långt det nu är möjligt i ett liv som alltid utvecklas och förändras. Det är ju själva kärnan i livet. Att det utvecklas, eller hur?
När paradiset gav trygghet och visade vägen kunde jag våga steget att bryta med lönearbetet. Jag minns känslan den dagen när jag, tre månader efter vaknade en morgon, med en märklig upplevelse i kroppen. Jag undrade vad det var som kändes och insåg efter en stund att det var känslan av att vara utvilad!
Äntligen kunde jag lära om, lära nytt, av naturen, av platsen och djuren. Äntligen kunde jag sitta ner, alltså sitta ner och dricka kaffe på förstubron med kroppen i balans med både mig själv och det mer än mänskliga.
Drömmen hade hunnit ifatt mig. Drömmen hade funnit mig.
Ta vara på dig och Dina drömmar så hörs vi snart igen. / Eva