Försommar

Förra gången jag skrev låg allt framför. Jag visste inte då att det drog mer ut på tiden än det annars brukar. Efter en kall vår är försommaren äntligen här. 😊 Det är så grönt att det fullkomligt kastar sig över mig och en ny innebörd av dikten om att det ”gör ont när knoppar brister” stiger fram. Ändå är det helt fantastiskt, samma känsla varje år. Är det sant? Händer det faktiskt igen?

Jag fascineras över hur naturen kan skapa alla varelser, hur allt hänger ihop. Försommaren är en tid när det stiger fram extra tydligt för mig. Häromdagen kom en stark vindil och blåste ner några löjtnantshjärteblom. De låg där på marken framför mina fötter. Att ta dem i handen, känna deras spänstiga, krispiga ”hud”, studera de krumbuktiga, vågade, lite utmanande och samtidigt blyga formerna på blommorna får mig att häpna.

Vet du att fascination är ett av det mest läkande vi människor kan ägna oss åt. Hjärnan vilar, kan till och med läka och hoppet stiger. Vår vana trogen, vi människor, så har vi mätningar på detta. 😊 Men bortsett från de så är det en viktig kunskap och erfarenhet. Jag har känt det själv nu, hur att ägna mig åt trädgården, att verkligen gå nära och uppleva, faktiskt hjälper mig, ger mig hopp.

Som jag berättade i förra brevet så är Mor Johannas döttrar hos förlag. Jag har kvar tre svar att få. Alla tidigare har varit negativa och det har slagit helt stopp i skapandet. I början var det spännande att öppna mailen på morgonen och hoppas att där skulle ligga ett svar. Nu känns det mest ledsamt att där inte finns något och skrivflödet har avstannat.

Men de senaste dagarna, efter att ha pratat ett par gånger med min skrivkollega och att ha varit ute och grävt i trädgården, sett allt som växer och hört alla fåglar och hur de skapar sina små familjer i holkarna häromkring börjar det spira också i mig! 😊 Jag kanske helt enkelt bara ska börja! - Så får formen komma sedan. I eftermiddag är det skrivträff i närverket. Jag ska vara med och … Skriva!

Tack för att du har läst såhär långt. Jag hoppas att det kan ge dig något att höra mina tankar.

Nu önskar jag dig en riktigt fin tid med många stunder av fascination och reflektion så hörs vi framöver.

Med värme / Eva